Pet Shop Boys: Livet är orättvist

"Electric" är Pet Shop Boys hårdaste dansalbum hittills, men låtarna har inte gått hem hos radiostationerna. Duon, som bägge har passerat femtiostrecket, anser att de är åldersdiskriminerade.– Det är djupt orättvist, säger sångaren Neil Tennant. Storbritanniens mest framgångsrika duo genom tiderna har inte trappat ned på takten. Tvärtom. Åtta månader efter sitt senaste skivsläpp "Elysium" är Neil Tennant och Chris Lowe aktuella med det klubbflirtande albumet "Electric", som släpps den 15 juli.– Det är kanske den enda hundraprocentiga dansskiva som vi har gjort. Jag tror att man kan dansa till varenda låt, säger Neil Tennant och får medhåll av sin parhäst Chris Lowe.– Albumet innehåller inte någonting som är långsamt, det är "banging" från början till slut, säger han.Det som motiverade duon till att spela in ett dansant album efter den betydligt lugnare skivan "Elysium" var en kritisk kommentar på Itunes, där någon skrev att gruppen borde göra hårdare dansmusik. Personen fick svar på tal. Framför allt höjs tempot till max i låten "Vocal", som i mångt och mycket påminner om modern housemusik.– "Vocal" är den mest euforiska låt som vi någonsin har gjort. När vi slutar våra konserter med den så lämnar vi scenen med ett fantastiskt party, säger Chris Lowe."Det är djupt orättvist"Med "Electric" har Pet Shop Boys återvänt till dansmusiken med ett modernt sound som, kan man tycka, borde kunna gå hem hos den unga publiken. Men singlarna från skivan, däribland "Vocal", har knappt spelats på radio - ett faktum som gruppen har svårt att förlika sig med.– Det gör mig väldigt irriterad att vi förväntas acceptera att "Vocal" inte kan spelas på radio bara för att vi är i femtioårsåldern. Jag tycker det är djupt orättvist, för låten förtjänar att spelas över hela världen. Men eftersom det handlar om oss säger radiostationerna "ja, det här är toppen men det är Pet Shop Boys". Vi har hamnat i en sits där vår musik är för hård för brittiska Radio 2 och där Radio 1 inte kommer att spela oss, säger Neil Tennant och blir avbruten av Chris Lowe:– Eftersom de har en fatwa för alla över trettio.– Ja, om det inte handlar om Daft Punk som undviker det genom att bära hjälmar, säger Niel och duon brister ut i skratt.En cirkel som slutsFrågan om det går att nå framgångar inom popmusiken som femtioplussare återkommer flera gånger under intervjun. Duon konstaterar, med glimten i ögat, att livet är orättvist. Men den seriösa besvikelsen är hela tiden påtaglig.– Jag vet att vi får mycket respekt men jag tycker att vi för tillfället är underskattade. Jag tror att låtarna hade spelats en hel del om de var gjorda av någon yngre, säger Neil Tennant.Chris Lowe, som är känd för att vara den tystare av de två men som för ovanlighetens skull inte gömmer sig bakom sina solglasögon, är lite mer försiktig i sina uttalanden.– Vi har haft en hel del låtar som har spelats i radio genom åren och är förstås tacksamma för det, för i början kunde vi inte föreställa sig hur vi någonsin skulle kunna nå någon framgång. Så på sätt och vis är det lite som en cirkel, vi är nu tillbaka där vi startade, säger han med ett leende.